Miljöarbete

Den kristna tron är i sina utgångspunkter mycket konkret och påtaglig. Gud, Skaparen, är ursprunget till allt som finns. Hela skapelsen har blivit till genom hans vilja och i skapelseberättelsen konstateras gång på gång hur gott allt det som Gud skapade var: solen, månen, stjärnorna, jorden, havet, växterna, djuren och människan. Människan själv är skapad av jordens stoft och Guds livsande – och detta vittnar om att människan alltid är förbunden med jorden. Från den har hon kommit och till den ska hon återvända.

Gud själv blev människa i Jesus från Nasaret, levde ett mänskligt liv, dog och uppstod kroppsligen från de döda. En kroppslig uppståndelse är också utlovad åt människorna, liksom att hela skapelsen, himmel och jord, en dag ska förnyas och åter skapas. Kristendomens kärna är alltså lika mycket fysisk, konkret och materiell som den är andlig och själslig. Ännu mer träffande kan man säga att det som är fysiskt, konkret och materiellt är lika heligt som det vi brukar uppfatta som andligt eller själsligt.

Skapelsen är helgad genom Guds närvaro. Enligt Luther är Gud närvarande till och med i varje löv på ett träd. Skapelsen återspeglar Guds heliga närvaro och deltar därmed i Guds mission i världen. Guds frälsande verksamhet omfattar också skapelsen. Paulus skriver i Romarbrevet:

”Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte at egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen ska befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.” Rom 8:19-22

Enligt detta är skapelsen alltså väl medveten om sitt eget lidande, men den har samtidigt fått del av hoppet om att en dag få del av samma frihet och härlighet som väntar Guds barn. Skapelsen har därför ett omätligt värde, eftersom Jesu frälsningsverk också omfattar den.

Skapelsen har ett egenvärde som inte är beroende av vilken nytta den kan ge människan. Människan är beroende av skapelsen och kommer alltid att vara en del av den. Genom Guds godhet ger skapelsen människan försörjning, välstånd och välbefinnande. Men i sin girighet har människan förstört denna gåva och därigenom undergrävt förutsättningarna för sitt eget liv. Hon har inte heller sörjt för att skapelsens gåvor fördelas tillräckligt och rättvist mellan alla människor, utan har i stället strävat efter att ta allt för egen del, tills det inte längre finns något kvar att dela.

De som drabbas hårdast av klimatförändringens konsekvenser är de människor som befinner sig i den mest utsatta situationen. Extremväder och ett allt mer oförutsägbart klimat berövar många redan fattiga familjer möjligheten till mat, rent vatten och försörjning. I Tanzania har till exempel de allt längre torrperioderna försvårat jordbruket och därmed bidragit till ökad hunger.

Kärleken till vår nästa var central för Jesus. Den kallar oss att försvara de svaga och att dela med oss av det vi har. Därför uppmanar principen om kärlek till vår nästa oss att ta ansvar för världens fattigaste människor, vars liv påverkas allra mest av klimatförändringarna.

Överallt i världen är det dagens barn och unga, liksom framtida generationer som ännu inte har fötts, som drabbas och kommer att drabbas särskilt hårt av klimatförändringarna – trots att de inte själva har varit med och orsakat dem. Dagens vuxna generation står i beråd att lämna över världen till sina barn och barnbarn i ett sämre skick än de själva tog emot den och överlåter samtidigt ansvaret för att reparera skadorna till kommande generationer.

De fattigaste länderna har bidragit allra minst till klimatförändringens uppkomst. Trots det är det många av dessa länder som kommer att drabbas hårdast av dess konsekvenser. De klimatutsläpp som till exempel tanzaniska jordbrukare orsakar är relativt små, eftersom jordbruket i Tanzania fortfarande i begränsad utsträckning är mekaniserat och mycket arbete utförs för hand eller med hjälp av dragdjur. Världen är inte rättvis – den enes nöd är den andres affärsmöjlighet. I områden där skördarna slagit fel och människor kämpar mot hunger kan den majs som bjuds ut till försäljning bli betydligt dyrare än normalt på grund av den ökade efterfrågan.

Vår uppgift är att verka för rättvisa, eftersom Jesu förkunnelse om Guds rike innebär en strävan efter rättvisa och måttfullhet. Därför arbetar vi för att stödja människor som diskrimineras eller missgynnas av de system och strukturer som finns i samhället.

Kyrkans mission tar inte bara hänsyn till skapelsen utan arbetar också för dess välbefinnande och kallar människor att bruka och bevara jorden (1 Mos 2:15). Skapelsen är en plats där den helige Guden är närvarande och därför kan vi också förstå den som helig och värd människans respekt. Människans roll är att ta hand om allt det som Gud har skapat med vishet, varsamhet och kärlek. Hela skapelsen väntar på befrielse (Rom 8:19–21).

Om något är säkert så är det att förändringar kommer att ske – och snabbare än vi har kunnat föreställa oss. Skapelsen suckar nu djupt.

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland rekommenderar i sitt klimatprogram att församlingarna utan dröjsmål vidtar åtgärder för att begränsa klimatförändringen. I takt med att miljöhoten förvärras behöver kyrkorna ta sitt ekologiska ansvar och verka för de fattigaste människornas och hela skapelsens bästa.