Teologisk grund
Missionssällskapets syfte är att som en av den evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands internationella aktörer delta i den treenige Gudens mission i världen. Detta görs genom att förkunna evangeliet bland människor som inte är kristna och genom att förverkliga kärleken till nästan.
I missionsarbetet tjänar Finska Missionssällskapet vår kyrka, dess församlingar samt utländska kyrkor som en del av Kristi världsvida kyrka.
I enlighet med sina stadgar håller Finska Missionssällskapet sig till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands bekännelse, kyrkoordning och de riktlinjer som kyrkan har fastställt. Missionssällskapet är också en ekumenisk aktör och förbinder sig till ekumeniska principer.
Teologiskt bygger Missionssällskapets verksamhet på tanken om Guds mission (missio Dei), som utgår från tron på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Gud har uppenbarat sig som kärlek och hans väsen är självutgivande. Gud ger det som han själv är och allt det som han har: både sin kärlek och sina goda gärningar. Hans kärlek förverkligas genom de tre personernas verksamhet: Gud som skapare ger oss hela skapelsen, Kristus ger sig själv och sina goda gärningar och den helige Ande ger alla sina gåvor.
Den teologiska sammanfattningen bygger på det gällande teologiska dokumentet För liv och rättvisa – den teologiska grunden för Finska Missionssällskapets verksamhet och principerna för samarbete.
Du kan ladda ner dokumenten om våra teologiska riktlinjer nedan:
För liv och rättvisa – den teologiska grunden för vår verksamhet och principer för samarbete
Policy för det kristna vittnesbördet
Missionssällskapets syn på missionsarbetet
Fadern, Sonen och den Helige Ande verkar i världen
Gud är en god och kärleksfull Gud som älskar alla människor. Han har skapat allt synligt och osynligt, och människans förstånd och språk kan inte fullt ut begripa Honom. Gud är närvarande i den värld han har skapat och samtidigt helt annorlunda än den. Gud förkastar inte det han har skapat: ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” (Jer 29:11)
Guds godhet och kärlek till världen har förverkligats i Jesus. ”Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16) Jesus var både människa och Guds Son, som levde, dog och uppstod från de döda. Det är på detta som de kristna och kyrkan bygger sitt liv. Tack vare Jesus råder fred och försoning mellan människan och Gud. Vår Herre har besegrat döden och ondskans makt. Han ger oss evigt liv. ”Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.” (1 Kor 15:14)
Jesu liv, lära och gärningar är exempel på vad det innebär att leva som kristen. Förutom tron på uppståndelsen handlar det om att verka för rättvisa. ”Herrens Ande är över mig, ty Han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” (Luk 4:18-19)
Den heliga Anden var med redan vid världens skapelse. Vid Faderns sida upprätthåller Anden skapelsen och dess liv. Anden ger Kristi efterföljare ett nytt och ständigt förnyat liv som Guds barn. Den heliga Anden väcker ånger, bättring och förändring. Han är förnyelsens, fredens och försoningens Ande, Försvararen och Tröstaren. ”Alla som leds av Guds Ande är Guds barn.” (Rom 8:14)
Missionsarbete
Kyrkans missionsarbete bygger på den heliga Treenighetens verksamhet i världen. Den världsomspännande kyrkan och de lokala församlingarna deltar i detta Guds verk. Församlingen är en gemenskap där en kristen kan växa i tro och lärjungaskap. De kristnas uppgift är att vittna om Jesus. I detta bär och undervisar den heliga Anden dem. Gud ger tron som en gåva och stärker den genom Bibelns ord samt genom dopet och nattvarden. Vi stöder våra partnerkyrkor när de fullgör sitt missionsuppdrag. Gud verkar även utanför kyrkan. Kyrkornas verksamhet måste också granskas kritiskt, eftersom syndens inflytande sträcker sig inte bara till människors handlingar utan även till strukturer, rutiner och attityder.
Att följa Kristus är en uppgift, en gåva och en glädje i en kristen människas liv. Vi uppmanar människor att ta emot försoningen med Gud och följa Kristus. Guds kärlek drar människor till sig, och de kristnas ord och handlingar ska återspegla Guds kärlek. På så sätt blir evangeliet verklighet och uppmuntrar människor att följa Kristus. Det är en glädje för oss att förmedla detta glada budskap. Vi respekterar människans rätt att svara ja eller nej på kallelsen. ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1:15)
Kyrkan har från första början haft en samhällelig och socialetisk uppgift att stå vid sidan av de svaga, de lidande, de fattiga, de förtryckta och de underkuvade. De kristnas uppgift är dessutom att påminna makthavarna och varandra om att de är ansvariga inför Gud för sina val och sitt maktutövande. Här följer vi det exempel som Jesus gav. ”Jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” (Matt 25:36)
Rättvisa
Människan är föremål för Guds kärlek, hans avbild och medarbetare. Varje människa har en oförytterlig mänsklig värdighet, på vilken de mänskliga rättigheterna bygger. Den mänskliga värdigheten har sitt ursprung i att Gud har skapat varje människa och att Jesus har dött för var och en. Människovärdet är okränkbart och lika för alla. Ett helhetsinriktat missionsarbete bygger på Guds goda skapelseverk. I människan är de fysiska, psykiska, emotionella, sociala, sexuella, andliga och biologiska dimensionerna oupplösligt sammanflätade.
Guds vilja för världen är god, men människan har en benägenhet att utöva den makt hon fått på ett orättvist sätt. Många faktorer, såsom välstånd, geografi, ojämlikheter i utbildning och kunskap, social status, kön, etnicitet, funktionsnedsättning och ålder, ger upphov till maktcentralisering och marginaliserade grupper. Kyrkan måste erkänna den teologi som växer fram ur marginalerna, ur sammanhang präglade av fattigdom, lidande och våld. De västerländska kyrkorna, som lockats av makten, måste också erkänna den koloniala bördan och maktförhållandena som är förknippade med missionssamarbete och bryta ner dem. ”[Han] avstod från allt och antog en tjänares gestalt då Han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde Han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.” (Fil 2:7-8)
Frälsningen har utlovats till hela skapelsen, inte bara till människan: ”Gå ut i hela världen och förkunna glädjebudskapet för alla skapade varelser.” (Mark 16:15) På sitt eget sätt förkunnar skapelsen frälsningens budskap. ”Herren svarade ’Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.’ En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: ’Varför är du här, Elia?’” (1 Kung 19:11-13).
Vår värld har hamnat i en miljökris. Det är inte bara en kris som rör vår världsbild, livsstil och syn på människan, utan också en andlig kris. Vi måste inse att skapelsen och människan står i växelverkan med varandra och är beroende av varandra. Skapelsen är människans livsgrund. Den är värdefull oavsett vad den kan ge människan. I stället för att utnyttja, skada och överutnyttja naturresurserna ska människan ta hand om skapelsen, främja dess välbefinnande och tillsammans med den prisa Gud. Människan är en skapad varelse bland alla andra skapade varelser. Människan ska använda naturen med försiktighet och måttfullhet.
Missionsarbete innefattar dialog med andra trostraditioner. Detta är viktigt i multireligiösa miljöer. Vi håller fast vid Kristi unika ställning samtidigt som vi ser den treenige Gudens verk i andra religioner. Vi är öppna och mottagliga för det goda och kloka som finns i andra religioner, världsbilder och kulturer. ”Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i Honom är det vi lever, rör oss och är till.” (Apg 17:27-28)