Ingen kan undgå klimatförändringens konsekvenser. Deusara och Thumri från Nepal samt Shumye Seid från Etiopien tvingas anpassa sig till översvämningar, torka och oregelbundna regn.
Den stora översvämningen i Nepal i augusti gjorde klimatkrisens konsekvenser synliga för hela världen. För Missionssällskapets nepalesiska samarbetsorganisation Sahas har klimatförändringen varit en konkret verklighet i flera år.
“När vi inleder arbete i nya byar frågar vi vilka förändringar människorna har lagt märke till under årens lopp. De berättar exempelvis att vissa växter tidigare planterades under en viss månad, men att planteringen nu har flyttats till en annan tidpunkt. Trots att vi arbetar på över 1 900 meters höjd berättar människor att de varma månaderna har blivit fler och att bergen inte längre har samma mängd snö som förr”, säger Sahas expert Bishan Thapa.
Hon arbetar med ett projekt som stöds av finska Missionssällskapet. Projektet stärker de mest utsatta och diskriminerade människogruppernas möjligheter att klara av klimatkrisens konsekvenser. Arbetet finansieras med hjälp av finländska medel för utvecklingssamarbete. Projektet genomförs i fyra förvaltningsområden i regionerna Västra Rukum och Jajarkot. Ett av verksamhetsområdena är Junichande, Nepals fattigaste kommun. I dessa byar har människorna inte känt till klimatförändringen som ett globalt fenomen, trots att de redan möter dess konsekvenser i sin vardag.
För fattiga småjordbrukare kan redan en liten förändring i produktionen ha stor betydelse för tillgången till mat.
Enligt Thapa blir klimatkrisen allt tydligare i Nepal. Jordskred, torka, översvämningar och oregelbundna regn är vanliga, liksom förändringar i jordbrukets odlingssäsonger. Översvämningar från glaciärsjöar och smältande glaciärer medför ökade risker. Enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP och centret ICIMOD, som fokuserar på utveckling i bergsområden, hotas Nepals säkerhet av 47 glaciärsjöar. Av dessa ligger 21 i Nepal, 25 i grannlandet Tibet och en i Indien.
“Trots att Nepal är ett litet land och dess andel av utsläppen har varit mycket liten, står vi inför en allvarlig klimatkris. I fattiga småbrukares liv kan även små förändringar i produktionen få stora konsekvenser för livsmedelstryggheten”, säger Thapa.
Deusara Nepali och Thumri Kami
I Sahas-projektet, som stöds av Missionssällskapet, får jordbrukare kunskap, nya färdigheter och teknologi som hjälper dem att anpassa sig till torka, oregelbundna regn, förändrade växtsäsonger och andra klimatrelaterade utmaningar. Familjernas försörjningskällor breddas så att deras utkomst inte enbart är beroende av jordbruk. Samhällen och lokala myndigheter får stöd i anpassnings- och beredskapsarbete, exempelvis genom att utarbeta handlingsplaner för olika katastrofer samt förebygga och minimera risker.
Klimatanpassade lösningar omfattar bland annat växthusodling, återanvändning av gråvatten från hushåll, användning av naturliga bekämpningsmedel mot skadeinsekter, utnyttjande av gödsel i odlingen samt agroforestry, där man förutom odling och husdjursuppfödning också odlar fruktträd och andra trädslag. Uppfödning av husdjur, etablering av små butiker, sömnadsarbete och smidesarbete breddar familjernas försörjning. Jordbrukarna får väderprognoser via sms för att kunna anpassa sitt arbete efter väderförhållandena.
Samarbetet mellan Missionssällskapet och Sahas har redan gett betydande resultat. Under åren 2022–2025 ökade inkomsterna från både jordbruk och andra näringar i projektbyarna i Kalikot och Jajarkot. Familjernas tillgång till mat förbättrades: vid projektets slut hade de nästan två månader mer per år med god tillgång till mat. Hushållen tog energisnåla spisar i bruk. Med stöd av projektet utarbetade de lokala katastrofhanteringskommittéerna planer för anpassning till klimatförändringen och för minskning av katastrofrisker samt avsatte budgetmedel för beredskap och förebyggande arbete.
Vi samlar upp vattnet som används vid disk och tvätt och använder det för att vattna grönsakerna.
“Tidigare odlade vi bara majs och vete, men inga grönsaker. Nu samlar vi upp vatten som används vid disk och tvätt, och använder det för att vattna grönsakerna”, säger projektdeltagaren Deusara Nepali.
“Eftersom vi äter grönsaker är vi friskare. Tidigare var det inte så. Då åt vi enkel mat, som bröd med salt, och gav samma mat till våra barn. Nu tycker barnen om att äta grönsaker och linser, och vi äter färska grönsaker.”
Deusara Nepali berättar att bygemenskapen genom projektet har lärt sig att använda gödsel mer effektivt som gödningsmedel. Numera samlas gödseln i jordgropar där den skyddas från solljus och omvandlas till näringsrik kompostjord för odlingarna. Tack vare korrekt hantering av gödsel, droppbevattning, rörbevattning och växthus har produktionen ökat.
“Vi samlar också in djururin och använder den i grönsaksodlingen, vilket har varit väldigt nyttigt. Grönsaker som odlas i växthus är bättre än sådana som odlas utomhus”, säger hon.
Thumri Kami, som också deltagit i projektet, berättar att hon lärt sig nya odlingsmetoder, såsom användning av mer klimattåliga frön och droppbevattning, vilket gjort att vattnet räckt bättre under torrperioden.
Vi är nu självförsörjande när det gäller mat och kan sälja de grönsaker som blir över.
“Tidigare levde vi på bröd och vatten. Numera äter vi grönsaker, till exempel spenat och rättika. Vi är nu självförsörjande på mat och kan sälja överskottet av våra grönsaker. Tidigare hade vi svårt att tillgodose våra grundläggande behov, men nu kan jag ta hand om mina barns utbildning”, berättar hon.
Deltagandet i projektet har också stärkt kvinnornas ställning i samhället.
“Förr var vi blyga, nu är vi självsäkra. Vi vågar tala och framföra våra behov”, säger Thumri Kami.
Etiopien: Torkan försvårar odlandet
Enligt Endeshaw Kassa, klimatexpert vid utvecklingsorganisationen DASSC inom Mekane Yesus-kyrkan, har regnperioderna i Etiopien både blivit kortare och intensivare, vilket försvårar återväxten i avverkade skogar och jordbruket. Bergsskogarna har avverkats i så stor omfattning att erosion ständigt förekommer. Minskade nederbördsmängder har orsakat förlust av biologisk mångfald. Vissa traditionella sädesslag klarar sig inte längre på grund av torkan.
Missionssällskapet stöder DASSC:s klimatarbete, vars mål är att stärka människornas tillgång till mat, förbättra försörjningen och stöda anpassningen till klimatförändringen. Genom arbetet förbättras tillgången till vatten, markområden restaureras, klimattåliga odlingsmetoder främjas och användningen av förnybar energi, såsom biogas, ökar.
Användningen av biogas minskar behovet av vedeldning, vilket i sin tur bromsar avskogningen.
“Biogasanläggningar har blivit en viktig del av vårt klimatarbete. De byggs tillsammans med lokalsamhällena så att invånarna bidrar både ekonomiskt och med arbetsinsatser. Detta stärker känslan av ägarskap och engagemang i klimatarbetet. Användningen av biogas minskar behovet av vedeldning, vilket i sin tur bromsar avskogningen. Samtidigt ger den familjerna en renare och mer hållbar energikälla för det dagliga livet”, säger Endeshaw.
Shumye Seid
Till följd av klimatförändringen har perioder av torka blivit vanligare i Amhara i norra Etiopien. Klimatkrisen märks genom minskad produktivitet inom jordbruket. Särskilt bland småbrukare har brist på mat och undernäring ökat. Shumye Seids familj har tagit i bruk nya, mer klimattåliga arbetssätt.
I Amhara är jordbruket beroende av regn, vilket gör det sårbart för klimatförändringen. Även Shumye Seids familj, som bor i byn Abaderge tillsammans med sin hustru och deras fyra barn, var tidigare helt beroende av regnvatten och hade ingen möjlighet till bevattning.
Situationen förändrades när Mekane Yesus-kyrkans utvecklingsorganisation DASSC, med stöd från Missionssällskapet, inledde ett projekt i Shumyes hemtrakt. Genom projektet byggde han för fyra år sedan två små underjordiska cisterner där vatten samlas upp från en närliggande källa som restaurerats.
Nu kan vi skicka våra barn till skolan.
Tack vare bevattningen kunde familjen börja odla grönsaker. De har bland annat odlat kål, morötter och planterat 27 äppelträd. Försäljningen av äpplen och grönsaker har gett familjen extra inkomster.
Shumye producerar numera även biogas i sitt hem. Tack vare biogasen behöver familjen inte längre lägga pengar på fotogen för belysning och lika mycket ved för matlagning. Det slam som uppstår som biprodukt i biogasprocessen har också förbättrat jordens bördighet och ökat skördarna av vete och bondbönor.
Med stöd från projektet har han dessutom börjat med biodling och hönsuppfödning, vilket har hjälpt familjen att få inkomster genom försäljning av honung och ägg. Familjen har kunnat köpa ett par oxar, som är nödvändiga för arbetet på åkrarna.
“Nu kan vi skicka våra barn till skolan. Vi har också kunnat byta ut vårt hus med grästak mot ett hus med plåttak, och nu har vi tillräckligt med mat”, berättar han.
***Arbetet stöds med medel från Finlands utvecklingssamarbete.***